luucia

Vaknade ju som sagt igår med en olustig känslig...en känsla som inte verkade vilja försvinna, en känsla jag haft så många gånger förr.

Jag behövde min mamma och så fick det bli! Efter en liten promenad ikväll plingade jag på. Vi har haft en skön pratstund, pratat ut om allt mellan himmel och jord! Familjen, jobb, framtid..jaa allt! Jag och mamma är på så många sätt lik varandra, jaa väldigt lik varandra faktiskt, men har ibland lite svårt att förstå varandra mitt bland denna likhet.

Mammor vill som vi alla vet bara väl. Det vill ju vi döttrar våra mammor med..men ibland tar mammors moralkakor över samt våran (läs min) naivhet (säger man så?) skit samma.

Det känns skönt nu iaf..vi är säkert snart där i en diskussion igen. Men nu..just nu känns det skönt. Jag är fortfarande en funderare med en ribba som ligger alltför högt upp i skyn som min kära mor säger. Men det är jag. Jag vill ha min drömvärld...trots att det kommer att ta mig många funderingar, diskussioner, drömmar och besvikelser för att ta mig dit, men jag ska dit.

Så detta inlägg tillägnar jag dig mamma. Jag älskar dig.