Vad vare som var såå jävla fantastiskt??
Det undrar jag nu då jag ser hans ansikte. Vad var det som jag tyckte var så himla fantastiskt?
Handlar det om avståndet som fick mig att svalna? Att kärleken verkligen är blind, att då man får distans på det hela så ser man med en klarsynt blick igen? Jag vet inte. Men jag ser inte på han på samma sätt längre. De ögon jag tyckte var de vackraste jag skådat ser inte lika vackra ut längre..det skrattet jag älskade att höra, hör jag inte längre.
Vilken bubbla vi var i. En bubbla som var menad att spricka. Det var en underbar bubbla då vi var i den. När vi är utanför är den inte lika underbar. Snarare osann och inte menad.
Vad var det som var så jävla fantastiskt??
Handlar det om avståndet som fick mig att svalna? Att kärleken verkligen är blind, att då man får distans på det hela så ser man med en klarsynt blick igen? Jag vet inte. Men jag ser inte på han på samma sätt längre. De ögon jag tyckte var de vackraste jag skådat ser inte lika vackra ut längre..det skrattet jag älskade att höra, hör jag inte längre.
Vilken bubbla vi var i. En bubbla som var menad att spricka. Det var en underbar bubbla då vi var i den. När vi är utanför är den inte lika underbar. Snarare osann och inte menad.
Vad var det som var så jävla fantastiskt??
Kommentarer
Trackback
