luucia

Igår på jobbet fick jag ett samtal från syster som behövde åka till jobbet på eftermiddan och det fanns ingen som kunde ta hand om Alfred. Givetvis ställer jag upp för att få träffa min lilla stjärna!

Men han är ju sjuker...och det värkte i mitt lilla mosters hjärta när jag såg att han inte mådde nå bra. Vi dessa lägen gör man ju allt i sin makt för att dem ska vara glad. Jag målade, skjutsade han på bilen, lät han dra ut en halv rulle toapapper, han fick isglass, vi såg teletubbies i tre timmar, jag lekte titt-ut, sjung "tio små sprattelgubbar" typ 15!gånger..jaa ni fattar.

Men det är inte ens jobbigt, då man vet att dem har det värre! Och det kan heller inte värma mer i hjärtat än att få ha en liten  en som sträcker armarna efter en och säger Niina... Myyys.

Men nu jävlar är jag sen!!! Mellanprov och första dag i fonen idag!! HJÄLP!