luucia

Igår var det ju som sagt dags att ta bort visdomstand nr.2. Sist gick ju inte operationen så bra, som både beroded på mig och tandläkaren. Tandläkaren var kaxig som få och sa att operationen skulle ta 10 min!! Den tog 50 min. Jag var inte helt bedövad så då han skulle döda pulpan så skrek jag rakt ut och kroppen började skaka. Jag kunde hur jag än försökte inte slutat skaka och skrek till slut att de skulle binda fast mig, för jag var bokstavligen på väg ur stolen!

Efter den operationen blev det ett måste enligt tandläkaren att jag skulle ta lugnande nästa gång.

Sagt och gjort.

Jag fick två tabletter ca 45 minuter innan, men kände mig inte alls nå lugnare. Operationen börjar, och mina skakningar likaså. En sköterska håller i benen medans den andra trycker ner magen för att sedan be mig andas med magen?? Lätt med en hand som trycker på den...

Efteråt säger dem åt mig att jag måste stanna kvar nå timmar och vila. De lägger mig i ett rum, men där blev jag inte långvarig. Jag fummlar upp telefonen och ringer efter pappa (trodde att jag hade legat där ett tag men det var tydligen 5 min...) Pappa kommer men sköterska vägrar att släppa iväg MIG.

Sköterskan: Lina du har fått de starkaste tabletterna, vi måste övervaka dig.

Jag ska allt bevisa hon att jag mår bra och reser mig på "bambi" ben och tar några tjusiga steg - så! Ser du att jag kan gå?! hej då!!

Haha även att jag mitt i allt kläcker ur mig att jag tycker att min pappa ser brun och fräsh ut. var längesedan jag såg min pappa generad :)

Hann bara hem så slocknade jag och vaknade inte förrän imorse. Vet att mamma kom ner, men sov mig igenom hela besöket.

Mår oförskämt baridag om man ska jämföra med sist, och ingen är gladare för det än jag, för sist var ett rent h-vete!

Nu längtar jag tills dagen är slut!!