luucia

Jaa..nu är jag det..

Har länge pratat med min familj om min eventuella flytt till Norge, då har kommentarerna varit: ja ja..du pratar så mkt men inget blir av ändå! (tack för den!) men jag har inte orkat brytt mig så mkt om deras komentarer..förrän nu!

Resan börjar närmare sig och de är mer anti är nånsin..vilket ger mig panik! De berättar hur omogen jag är, hur dumt jag tänker och pratar om jobb hit och pengar dit. Jag VET att jag tar en risk, det är jag fullt medveten om, men låt mig få ta den då! Det är ju jag som drabbas inte ni..mysslyckas jag så gör jag..då har jag iaf försökt..och kan inte sitta år senare och tänka..varför gjorde jag det inte?

Trots min vetskap om att jag är familjens svartafår som tycker olika än alla andra och att jag är van att vara en mot resten i vad det gäller åsikter och gud vet allt, men nu vill jag ha deras godkännande..deras stöttning och pushning..