luucia

Jag måste berätta om min morgon. För en tid sedan så sökte jag ett jobb på en klädesaffär, var på den intervjun för kanske två veckor sedan. Fick redan då ett konstigt intryck av personen som skulle bli min chef, hon ifrågasatte mig om allt och vred och vände på alla ord jag sa. I allafall så sa jag att deltidsjobb är jag inte intresserad av, för jag har ju räkningar att betala och på ett deltidsjobb så räcker inte pengarna långt.. Personen skulle då ha hört av sig i måndags, vilket hon inte gjorde och jag tackade ja till ett vik. jag blivit erbjuden på en förskola. Dock ringde hon idag och erbjöd mig jobbet, deltid. Vilket tydligen alla skulle bli för det var bara butikscheferna som fick heltid. Jag bad att få återkomma efter att ha pratat med nära och kära om det hela. Då jag ringde upp för att berätta att jag inte kan ta jobbet pga den ekonomiska biten, så dömer hon ut mig totalt! Säger att jag är ologisk och tänker kortsiktigt, att hon kan erbjuda min en heltdistjänst nu på en gång men kan inte lova att jag får jobba det ändå. Jag säger att jag verkligen vill ´jobba i hennes butik men tyvärr så går det inte på en heltid. Hon fortsätter att dömer ut, avslutar dock med att hon tycker det är tråkigt att hon inte får jobba med mig, men dte fanns fler på listan så det gick ingen nöd på personal för henne.

men säger man så?? Dömer man ut en människa som inte kan ta jobbet? Önskar man dem inte lycka till iframtiden och tackar för sig?? Jag har aldrig känns mig så dum som när hon gick an om hur dumt jag tänkte och hur jag kunde tacka nej till jobbet...Sitter nu med en klump i magen om jag har gjort rätt som tackat nej.men vill ajg verkligen jobba med henne? Jaa..nu blev det som det blev, och jag lägger allt mtt hopp på stället där jag fåttmitt vik att det blir förlängt, för jag vill inte visa henne rätt.