Min kropp och jag

är inte vänner just nu. För det första så är jag så fruktansvärt trött att det finns inte ord till att beskriva. Jag har nu jobbat på mitt jobb i en månad. I en månad har min klocka ringt kl 06.00 och jag har snoozat fram till 06.30. Man tycker att jag borde ha börjat vant mig vid att kliva upp vid den tiden nu, men icke. Varje morgon så vill jag bara avlida. Jag blundar för att kolla om det ändå inte är ett skämt, och att klockan egentligen är 04.00 så jag har två timmar sömn kvar. Men nej. Det är aldrig något skämt och jag tvingas släpa mig upp ur sängen. Därefter fastnar jag i duschen i minst 25 minuter. Det går inte att ta sig ut därifrån! Värmen är ofantligt skön, och jag har fortfarande vid detta läge inte slagit upp ögonen. Sen är det 20 min kvar tills det är dags att åka och stressen är ett faktum, likaså att jag kommer att vara trött resten av dagen.

Röda faran har även svikit mig ännu en gång. Idag då jag åker hem, så bestämmer sig bilfan för att helt plötsligt börja låta högre än vad decibelmätaren godkänner. Jag skäms så då jag åker förbi folk som tvingas lyssna på oljudet. Jag saknar att gå till och från jobbet...jag saknar det mer än allt just nu!!!

Men men..nu ska jag laga matlåda till imorgon, var och handlade med elin och lilla A förut. Och A verkar har ärvt sin mors sinne för att handla om jag säger så:) Men sötare kis än vad han var idag då han sprang omkring med sin lilla vagn får man leta efter!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0