luucia

Räcker ordet "halv dött" till för att beskriva min verksamhet här inne på senaste?? :)

Kan iaf berätta att efter min tågresa igår så har jag bestämt mig för att aldrig skaffa barn. Aldrig är kanske ett hårt ord, men det fick mig att starkt överväga saken.

Från gbg till sthlm så hamnar jag bredvid en mamma som har två barn. En på 4 och en på 5 som hade sin mamma lindad runt deras lillfinger. De klättrade på sätena, hoppade på min väska, skrek att dem var bajsnödig över halvatåget, spillde mat, hämtade papper som de sedan hällde vatten över. Vad sa mamman? INGENTING. Jag var på fullaste allvar nära att skrika åt mamman, att ta hand om sina barn och skaffa en ryggrad!! Ena ungen säger efter ett tag att hon mår illa, då förslår mamman att de ska sjunga en sång...med rörelserna till!! Så där satt de och sjung "nyss så träffade jag en krockodil..som körde runt...i en bil..." Med klappande rörelser. När sedan ungen spyr bredvid fick jag spunk!!

Hoppet att resan mellan sthlm-gävle skulle bli bättre dog ganska så snabbt då jag och Pelle pratade om våra utbildningar och gubben bredvid börjar pratar om lärarjobb. Han pratade som om han måste ha ha varit tyst i 20 år för orden slutade aldrig att komma ut i från hans mun! När han började prata om att han skickat brev till riksdagen för att han hade den absolut bästa lösningen från skolan så stängde jag av öronen. Resten av resan log jag och nickade en gågn i minuten för att han skulle tro att jag lyssnade.

Efter dessa två tåg, tänkte jag att resan mellan gävle-sundsvall måste ju gå smärtfritt för hur mkt otur kan man ha?!?! Mycket tydligen...på kliver en mamma och en unge på ca 2 år. Vad har ungen med sig för leksak?? Joo enn MUNSPEL!!!!!!! Need I say more?

Men hem kom jag, och trött var jag så jag tvärdog i sängen innan jag ens hann ställa ner väskan.